Garderobsdörr rakt på ögonbrynet
Japp, det fick jag för en stund sen när jag skulle stänga garderoben efter att ha kastat in mina fårskinnstofflor och "hemmalullarkläder"... i ett beckmörkt rum. Inte trodde jag att dörren var så lång... pang bom rakt på mitt högra ögonbryn. Inte skönt alls. Nu får jag ett extra horn i pannan tror jag bestämt.
Ni trodde kanske inte att jag skulle skriva något blogginlägg idag, men tji fick ni! Jag drack nämligen tre koppar kaffe hemma hos min vän Jenny ikväll, och då är det inte lätt att somna sen. Jag tyckte att det kändes meningslöst att ligga där och försöka somna, så jag gick upp och satte igång datorn i stället. Satte mig även lite i soffan och kollade på Allsången som jag missade första halvtimmen av i tisdags. Så nu när jag sett hela bestämde jag mig för att blogga lite.
Så vad har hänt sedan sist då? Jo, igår kväll var jag hemma hos min körkompis Carina som börjat sälja Mary Kay för ett tag sedan. Hon hade tappat upp vatten i fyra baljor och hällt i härligt doftande fotbadsmedel (det heter väl något annat egentligen men ni fattar) och där satt vi fyra tjejer på hennes utedäck och svalkade av fötterna, filade, skrubbade och smorde in oss. Gott gott! Sen fick vi testa Satin Hands och kolla in de andra produkterna. Jag köpte en rengöring och en remover och fick på köpet en Satin Hands handkräm i miniformat. Bra att ha i väskan!
Efter frukost gick jag och duschade, vilket var ganska dumt med tanke på mina aktiviteter efter detta... Jag gick nämligen ut i trädgården och vattnade jordgubbarna och det andra ätbara som vi odlar, sen fick jag ett ryck och tog på trädgårdshandskarna och började dra upp ogräs för full maskin runtom jordgubbslandet. Det var långt, och vissa av växterna jag drog upp satt som berget. Så när jag var klar lackade svetten i pannan och hjärtat slog i 190... ett motions- och styrkepass som hette duga! Så jag fick in och vaska av mig lite igen och byta tröja. Men nöjd var jag! Inex hjälpte mig att sopa plattorna som ligger runt landet, och oj vad duktig hon var på det! Hon sopade ihop allt i en fin hög och kände sig säkert jättestolt av allt beröm hon fick.
Sedan kom min syster Tina varit på besök. Vi badade i poolen, solade, åt jordgubbar inhandlade hos Ekdala Fruktbod här i byn, och pratade en massa om ditten och datten. Vi hade helt enkelt en jättetrevlig dag tillsammans!
I eftermiddags sms:ade så Jenny och frågade om jag ville komma på kaffe och det ville jag såklart. När jag nästan var framme såg jag att en bil stod och väntade i en korsning, men när jag var nästan framme vid den började idioten till förare att köra ut!!! Jag saktade ner lite grann, och han fortsatte köra! När jag var ca en halvmeter ifrån honom upptäckte han att jag kom, och stannade! Jag blev så rädd och arg på honom att jag la mig på tutan... Sen stod han bara kvar där halvvägs ut över vägen trots att det kom fler bilar! Suck... tur att vi inte krockade! Ja sen kom jag fram till Jenny och då drack vi som sagt kaffe och spelade Yatzy. Såklart! Inte en dejt utan att vi gör det. Snabbt går det och dåligt för det mesta, men det är skoj!
Jag körde hem igen vid halv nio ungefär, och väl hemma åt jag och Martin lite Ben and Jerry´s... mmm det var gott efter en varm och arbetssam dag. Fairly nuts blev det idag, och jag lyckades spara halva burken till en annan dag minsann. Kanske för att några kakor råkade slinka ner hos Jenny! Man får ju försöka tänka på figuren lite extra nu när det är semester. :-)
Nej nu får jag posta detta inlägg innan det slår om till ny dag!
God natt alla trötta!
Ni trodde kanske inte att jag skulle skriva något blogginlägg idag, men tji fick ni! Jag drack nämligen tre koppar kaffe hemma hos min vän Jenny ikväll, och då är det inte lätt att somna sen. Jag tyckte att det kändes meningslöst att ligga där och försöka somna, så jag gick upp och satte igång datorn i stället. Satte mig även lite i soffan och kollade på Allsången som jag missade första halvtimmen av i tisdags. Så nu när jag sett hela bestämde jag mig för att blogga lite.
Så vad har hänt sedan sist då? Jo, igår kväll var jag hemma hos min körkompis Carina som börjat sälja Mary Kay för ett tag sedan. Hon hade tappat upp vatten i fyra baljor och hällt i härligt doftande fotbadsmedel (det heter väl något annat egentligen men ni fattar) och där satt vi fyra tjejer på hennes utedäck och svalkade av fötterna, filade, skrubbade och smorde in oss. Gott gott! Sen fick vi testa Satin Hands och kolla in de andra produkterna. Jag köpte en rengöring och en remover och fick på köpet en Satin Hands handkräm i miniformat. Bra att ha i väskan!
Efter frukost gick jag och duschade, vilket var ganska dumt med tanke på mina aktiviteter efter detta... Jag gick nämligen ut i trädgården och vattnade jordgubbarna och det andra ätbara som vi odlar, sen fick jag ett ryck och tog på trädgårdshandskarna och började dra upp ogräs för full maskin runtom jordgubbslandet. Det var långt, och vissa av växterna jag drog upp satt som berget. Så när jag var klar lackade svetten i pannan och hjärtat slog i 190... ett motions- och styrkepass som hette duga! Så jag fick in och vaska av mig lite igen och byta tröja. Men nöjd var jag! Inex hjälpte mig att sopa plattorna som ligger runt landet, och oj vad duktig hon var på det! Hon sopade ihop allt i en fin hög och kände sig säkert jättestolt av allt beröm hon fick.
Sedan kom min syster Tina varit på besök. Vi badade i poolen, solade, åt jordgubbar inhandlade hos Ekdala Fruktbod här i byn, och pratade en massa om ditten och datten. Vi hade helt enkelt en jättetrevlig dag tillsammans!
I eftermiddags sms:ade så Jenny och frågade om jag ville komma på kaffe och det ville jag såklart. När jag nästan var framme såg jag att en bil stod och väntade i en korsning, men när jag var nästan framme vid den började idioten till förare att köra ut!!! Jag saktade ner lite grann, och han fortsatte köra! När jag var ca en halvmeter ifrån honom upptäckte han att jag kom, och stannade! Jag blev så rädd och arg på honom att jag la mig på tutan... Sen stod han bara kvar där halvvägs ut över vägen trots att det kom fler bilar! Suck... tur att vi inte krockade! Ja sen kom jag fram till Jenny och då drack vi som sagt kaffe och spelade Yatzy. Såklart! Inte en dejt utan att vi gör det. Snabbt går det och dåligt för det mesta, men det är skoj!
Jag körde hem igen vid halv nio ungefär, och väl hemma åt jag och Martin lite Ben and Jerry´s... mmm det var gott efter en varm och arbetssam dag. Fairly nuts blev det idag, och jag lyckades spara halva burken till en annan dag minsann. Kanske för att några kakor råkade slinka ner hos Jenny! Man får ju försöka tänka på figuren lite extra nu när det är semester. :-)
Nej nu får jag posta detta inlägg innan det slår om till ny dag!
God natt alla trötta!
Tjugotre år har gått...
Sommaren 1988 var en av de värsta somrar jag varit med om... då gick min mormor bort, och jag var inte ens tolv år fyllda. Mormor var bara 65 år, alldeles för ung för att lämna denna värld.
Jag sov över hos mormor och morfar natten innan vi skulle bege oss iväg på husvagnssemester genom Sverige. Hon killade som vanligt mig på ryggen innan jag skulle somna, och satt där precis som vanligt ända tills jag somnade. Alltid samma rutiner när jag sov där. På dagen hade vi säkert lekt i trädgården, gått i skogen, plockat hallon och mosat till "sylt", stekt plättar eller kanske spelat in vårt prat på band... jag och mormor gjorde alltid en massa kul saker tillsammans. Och även morfar. Minns att han hade en käpp när han var ute och gick, och gjorde en av en träpinne även till mig. Kommer även igåg att han brukade tälja visselpipor av rönnträ till mig. En gång fick jag följa med honom till Hägghult där han jobbat och prova på att åka i en ranglig hiss nerför berget.
Så kom då morgonen och det var dags för mina föräldrar och lillasyster att hämta mig hos mormor och morfar. Jag packade ihop mina saker och sa hej då och gick ut i bilen. Mamma och pappa stod kvar en stund på trappan och pratade med mormor och morfar. Då kom jag på att jag ju hade glömt att krama mormor! Jag brukade i och för sig inte göra det så jätteofta, men denna gång kände jag att jag bara måste! Så jag sprang uppför gången och trappan och gav henne en bamsekram. Sedan bar det iväg norrut i landet.
Första stoppet var Skara med sitt Sommarland. Där lekte vi och plaskade hela långa dagen och campade på deras camping. Jag åkte även deras nya berg-och-dalbana där man stod upp i vagnarna (eller om det var så att man hängde fritt med benen, minns inte till hundra procent). Jag ringde till mormor på kvällen och berättade att jag åkt en sådan läskig berg-och-dalbana och att jag hade fått ont i ryggen av att åka den. Hon tyckte det var lite otäckt att jag åkt den.
Jag vet inte om vi stannade en eller två nätter i Skara, men sedan bar det i alla fall vidare till Mellerud i Dalsland. Där minns jag att jag och Tina badade i en sjö och sprang genom vattenspridare som de på campingen hade satt upp. Efter kvällsmaten satt vi i husvagnen och kanske spelade vi spel eller tittade på TV. Då kom en som jobbade på campingen och knackade på, och sa att mamma och pappa måste ringa hem. De gick iväg, jag var ju så pass stor att jag kunde vara själv och även se till lillasyrran. Jag sa till Tina att det kanske hade hänt något med Gamla-Hulda (vår gamlamormor) som gjorde att de skulle gå och ringa. Efter en stund kom mamma och pappa tillbaka och de såg inte alls glada ut. "Vi måste köra hem, mormor är sjuk" sa de. Jag blev såklart ledsen, ville ju verkligen inte att mormor skulle vara sjuk.
Det var lång väg att åka och vi körde hela natten. Vi var inte i Lönsboda förrän på förmiddagen nästa dag. I bilen sa jag att bara jag kommer hem så ska nog mormor bli frisk igen. Då berättade pappa som det var. Att hon inte var sjuk, utan att hon hade gått bort... Hon hade ramlat i köket på kvällen precis innan hon skulle gå och lägga sig. Jag blev alldeles förstörd... inte kunde väl mormor lämna mig på det sättet! Inte när jag bara var elva år, nästan tolv! Och morfar då, hur var det med honom???
Jag minns att vi körde hem till morfar när vi lämnat av husvagnen där hemma. Han satt i köket och var ledsen, och på golvet låg ett lock till en spisplatta, alldeles tillknycklad. Antagligen hade den följt med mormor i fallet då hon försökt stötta sig mot spisen... Usch...
Någon vecka senare var det begravning. Det enda jag minns av den är att jag grät och grät och grät... tårarna ville inte ta slut! Jag drömde om mormor på nätterna, det var inga glada drömmar, för jag tyckte att detta med döden bara var hemskt, hemskt, hemskt!
Jag kan fortfarande sakna mormor, tänka att det är så synd att hon inte fick vara med och uppleva min ungdom och en del av mitt vuxna liv... träffa sina barnbarnsbarn osv... det är många gånger jag har känt att en del saker hade jag velat prata bara med mormor med. Men i stället har jag hållit mycket inom mig. Med tiden har sorgen försvunnit, men saknaden finns alltid kvar.
Avslutar på en bild av mormor och min lilla syster Tina.
SVEA Herta Ingeborg Bengtsson (född Svensson) 13/2 1923 - 29/6 1988.
Jag sov över hos mormor och morfar natten innan vi skulle bege oss iväg på husvagnssemester genom Sverige. Hon killade som vanligt mig på ryggen innan jag skulle somna, och satt där precis som vanligt ända tills jag somnade. Alltid samma rutiner när jag sov där. På dagen hade vi säkert lekt i trädgården, gått i skogen, plockat hallon och mosat till "sylt", stekt plättar eller kanske spelat in vårt prat på band... jag och mormor gjorde alltid en massa kul saker tillsammans. Och även morfar. Minns att han hade en käpp när han var ute och gick, och gjorde en av en träpinne även till mig. Kommer även igåg att han brukade tälja visselpipor av rönnträ till mig. En gång fick jag följa med honom till Hägghult där han jobbat och prova på att åka i en ranglig hiss nerför berget.
Så kom då morgonen och det var dags för mina föräldrar och lillasyster att hämta mig hos mormor och morfar. Jag packade ihop mina saker och sa hej då och gick ut i bilen. Mamma och pappa stod kvar en stund på trappan och pratade med mormor och morfar. Då kom jag på att jag ju hade glömt att krama mormor! Jag brukade i och för sig inte göra det så jätteofta, men denna gång kände jag att jag bara måste! Så jag sprang uppför gången och trappan och gav henne en bamsekram. Sedan bar det iväg norrut i landet.
Första stoppet var Skara med sitt Sommarland. Där lekte vi och plaskade hela långa dagen och campade på deras camping. Jag åkte även deras nya berg-och-dalbana där man stod upp i vagnarna (eller om det var så att man hängde fritt med benen, minns inte till hundra procent). Jag ringde till mormor på kvällen och berättade att jag åkt en sådan läskig berg-och-dalbana och att jag hade fått ont i ryggen av att åka den. Hon tyckte det var lite otäckt att jag åkt den.
Jag vet inte om vi stannade en eller två nätter i Skara, men sedan bar det i alla fall vidare till Mellerud i Dalsland. Där minns jag att jag och Tina badade i en sjö och sprang genom vattenspridare som de på campingen hade satt upp. Efter kvällsmaten satt vi i husvagnen och kanske spelade vi spel eller tittade på TV. Då kom en som jobbade på campingen och knackade på, och sa att mamma och pappa måste ringa hem. De gick iväg, jag var ju så pass stor att jag kunde vara själv och även se till lillasyrran. Jag sa till Tina att det kanske hade hänt något med Gamla-Hulda (vår gamlamormor) som gjorde att de skulle gå och ringa. Efter en stund kom mamma och pappa tillbaka och de såg inte alls glada ut. "Vi måste köra hem, mormor är sjuk" sa de. Jag blev såklart ledsen, ville ju verkligen inte att mormor skulle vara sjuk.
Det var lång väg att åka och vi körde hela natten. Vi var inte i Lönsboda förrän på förmiddagen nästa dag. I bilen sa jag att bara jag kommer hem så ska nog mormor bli frisk igen. Då berättade pappa som det var. Att hon inte var sjuk, utan att hon hade gått bort... Hon hade ramlat i köket på kvällen precis innan hon skulle gå och lägga sig. Jag blev alldeles förstörd... inte kunde väl mormor lämna mig på det sättet! Inte när jag bara var elva år, nästan tolv! Och morfar då, hur var det med honom???
Jag minns att vi körde hem till morfar när vi lämnat av husvagnen där hemma. Han satt i köket och var ledsen, och på golvet låg ett lock till en spisplatta, alldeles tillknycklad. Antagligen hade den följt med mormor i fallet då hon försökt stötta sig mot spisen... Usch...
Någon vecka senare var det begravning. Det enda jag minns av den är att jag grät och grät och grät... tårarna ville inte ta slut! Jag drömde om mormor på nätterna, det var inga glada drömmar, för jag tyckte att detta med döden bara var hemskt, hemskt, hemskt!
Jag kan fortfarande sakna mormor, tänka att det är så synd att hon inte fick vara med och uppleva min ungdom och en del av mitt vuxna liv... träffa sina barnbarnsbarn osv... det är många gånger jag har känt att en del saker hade jag velat prata bara med mormor med. Men i stället har jag hållit mycket inom mig. Med tiden har sorgen försvunnit, men saknaden finns alltid kvar.
Avslutar på en bild av mormor och min lilla syster Tina.
SVEA Herta Ingeborg Bengtsson (född Svensson) 13/2 1923 - 29/6 1988.
Låt mig få presentera...
Bella!
På tisdagen i påskveckan kollade Martin på blocket och hittade en bedårande bild på en rottweilervalp, och sms:ade den till mig. "Vill du ha hund?" skrev jag tillbaka, och då skrev han "Vill inte du det?" Jag tänkte efter en stund och skrev tillbaka att ja, jo det kanske jag ville... Senare när vi satt och åt kvällsmat sa han att om vi ska ha hunden måste vi åka och titta på den den kvällen. Hon var ett sent återbud och han var rädd att någon annan skulle tinga henne. Så... samma kväll åkte vi till Näsum för att titta. Som alla vet, går det ju inte att bara TITTA på en hundvalp... Hon var fin och mamman var lugn och trevlig, så vi bestämde oss där och då för att hon skulle få bo hos oss. På långfredagen hämtade vi hem Bella (som hos uppfödaren hette Lisa). Det första hon fick uppleva med oss var att åka till sommarstugan och vara där över påsken. Det gick bra tycker jag. Hon gnydde knappt alls första natten, och verkade trivas. Om hon ville vara för sig själv och vila, gjorde hon det bland skorna i hallen...
Nu är Bella fyra månader gammal och har varit med om en hel del saker redan. Hon fick en spricka i sitt vänstra bakknä när hon var två och en halv månad, så den åkte vår hundvakt till veterinären med. Veterinären i stan trodde att hon skulle behöva opereras, och skickade röntgenbilderna till en ortoped utanför Helsingborg. Men när Martin var där med henne tyckte doktorn att knäet såg fint ut, och på röntgenbilderna syntes bara en liten, liten spricka, som han förmodade skulle självläka. Vi blev tipsade om att gå promenader med henne, för det stärker skelett, muskler och leder. Så det har vi gjort. Oj, vad fint hon går i koppel trots att vi inte tränat henne att göra det! Då är det roligt att gå ut och gå med sin hund. Kickan som vi hade tidigare drog och drog ända tills hon märkte att vi var på väg hem igen... då gick hon fint.
Jag och Bella har haft våra duster, och än har vi inte haft vår sista... hon var väldigt busig med barnen i början, så de var lite rädda, mest Tove. Men vi har försökt förklara att det är vi som bestämmer, inte Bella, och med tiden har det gått bättre och bättre, och Bella har lugnat ner sig betydligt. Nu behöver man inte säga till och markera för henne vem som bestämmer lika mycket som man behövde för någon månad sedan. Det är skönt att även hon börjar bli stor. Jag har fått lite tips om hur man kan göra för att få henne i underläge, och de har fungerat rätt bra. Sen får man inte glömma att hon är en valp och kan vara lite "tramsbusig" men det får inte gå överstyr.
Jag tycker att Bella är rättså lagom stor nu men jag vet att hon kommer bli mer än dubbelt så stor när hon är fullvuxen. Det är något jag får växa in i antar jag! Kickan var ju ganska stor eftersom hon var en schäfer/bordercollie/labradorkorsning så jag är van att ha en stor hund, men Kickan var lugn... Men det hoppas jag att Bella också blir. Det är faktiskt många som har sagt att de är imponerade av att en valp är så lugn som Bella. Så hon är kanske lugnare än genomsnittet då. Och det gillas.
Måste ju visa en bild på Bella då hon bara var åtta veckor...
Så hon har vuxit en hel del!
Ha det så bra så hörs vi snart igen!
Första semesterdagen
Efter många dagar av ganska trist väder, var det idag på min allra första semesterdag kanonväder! Jag tog som vanligt på långbyxor i morse men oj oj dem fick jag byta till kortbyxor i stället. Och linne i stället för t-shirt. Nu hoppas jag detta härliga sommarväder håller sig i minst fyra veckor till.
*
Idag har varit en händelserik dag. Den började med att jag röjde i pappershögarna på köksbänken, och sedan fortsatte jag uppe på Toves skåp där allt låg huller om buller. En massa papper och småsaker kastades och sedan satte jag allt som var kvar på skåpet i en fin ordning. Därefter gick jag ut och planterade våra sex gurkplantor i växthuset. Jordiga händer är inget jag gillar att ha, men jag kände att står plantorna kvar inne längre så dör de. Dock dog de i växthuset i stället... Nåja, jag gjorde ett tappert försök... Vi får vara duktiga och plantera ut nya nästa år i stället. Tomatplantorna har dött för länge sedan så dem får vi kasta på torsdag efter att sopbilen varit här.
*
Efter att barnen och jag duschat och ätit lunch i form av äggröra och korv, körde vi till min pappa. Han hade tänkt köra till Dalarna idag, men se det fick ju vänta när han fick finbesök. Vi var på lekplatsen, fikade på café, hälsade på pappas moster, lekte lite till och gick sedan hem till pappa igen. Inez slocknade i hans säng och Tove ritade medan jag stekte pannkakor. Dem njöt vi sedan tillsammans med pappas hemkokta jordgubbssylt. Sen körde vi hem. Kan ju säga att min första semesterdag varit fantastisk!
*
*
*
Gungar med morfar
*
Balansgång... notera de jättesöta tvillingbebisarna till vänster...
*
Letar jordgubbar hemma hos morfar
*
Inez sov...
*
...och Tove ritade.
Ett ljust avsked...
*
Idag tog vi farväl av min morfar.
*
Jag var först och övade lite med kantorn och sen kom mamma och Tina dit. Vi tog några kort på kistan och blommorna, sen tände jag ett ljus i ljushållaren, för mormor. Så att hon också fick vara med på ett hörn.
*
Gudstjänsten började med att kyrkklockorna ringde och sedan spelade kantorn "Gammal fäbodpsalm". Därefter var det dags för mig att sjunga "Stad i ljus" uppe från orgelläktaren. Jag hade egentligen tänkt stå där framme vid kistan men kände att jag nog inte skulle fixa att se alla ledsna ansikten när jag sjöng. Det gick bra att sjunga trots att tårarna rann lite grann... Det hördes inte att jag grät, och det var en ny upplevelse att gråta utan att snyfta. Jag tog mig genom hela sången utan problem.
*
Sedan gick jag ner och satte mig hos mamma och Tina längst fram.
*
"En vänlig grönskas rika dräkt" spelades och sjöngs av oss som klarade av att sjunga just då.
*
Därefter höll kyrkoherden ett otroligt vackert tal om morfar. Vissa delar var riktade rakt till oss barnbarn, och då brast det för mig... Han pratade så lugnt och fint och känslosamt utan att ha skrivit ner det på papper. En mycket bra präst som vi är otroligt nöjda med. Ivan Barasevity heter han och är egentligen pensionär men ska vara i Lönsboda tre år till. Han hade jobbat på massor av ställen i Sverige och var väldigt efterfrågad, och det kan jag verkligen förstå.
*
Efter talet sjöng vi "Var jag går i skogar, berg och dalar". Sedan bad vi en begravningsbön och under sista psalmen, "Bred dina vida vingar" gick jag upp på orgelläktaren igen för det var snart dags för utgångsmusiken "Närmare Gud till Dig" som jag skulle sjunga vers 1 och 5 på. Det gick också bra. Vi höjde en tonart på vers 5, och det passade bra med texten också att göra så. "Sist när jag ställa får uppåt min färd" börjar den nämligen.
*
Ja, sen var det då dags för oss att följa kistan till kyrkogården, där morfar skulle begravas intill mormor. Denna stund tyckte jag kändes lite jobbig och det kändes som en evighet att gå till graven. Men väl framme lättade det lite igen, och när kistan sänktes ner i jorden och vi kastat i våra handbuketter och sagt hej då till morfar kände jag mig lättad över att nu var denna jobbiga bit över. Jag sa ju faktiskt hej då redan på sjukhuset och har varit ledsen nu i dagarna innan begravningen men idag svallade ju känslorna upp lite igen. Nu vet jag att morfar ligger där hos mormor och det känns så tryggt på något sätt.
*
Efter begravningsgudstjänsten hade vi minnesstund i församlingshemmet där vi fick god mat som bestod av fläskfilé, kokt potatis och sås och grönsaker. Och citrontårta och kaffe. Morfars sambos systerson höll ett litet tal efter att kyrkoherden gått och sen var det dags för mig att bege mig hemåt för att hämta flickorna på dagis.
*
Lite bilder från dagen till sist...
*
Örkeneds kyrka
*
Monumentet framför kyrkan, det är gjort i svart diabas och det var morfar som invigde detta en gång, eftersom han arbetade många år som platschef i Hägghults berg, där denna bergart bryts.
*
Kistan med fin blomdekoration.
*
Vår blomma till morfar...
*
Gösta Bertil Evert Bengtsson 8/4 1920 - 14/6 2011
En bild som Tina tog på morfar i våras utan att han visste om det. Den sista bilden på honom måste ju få vara med här. Saknar honom...
*
*
*
Ja... det var allt från mig idag.
