Saras funderingar

Trettiofem år. Det har jag fyllt idag. Jag undrar samma sak som min vän och chef Milo, vart tar åren vägen??? Det var nitton år sedan jag slutade nian liksom... men jag minns vissa saker från den tiden som om det var bara ett par år sedan! Tove blir snart fem år, och Inez tre om ett halvår... hur kunde tiden från att de föddes fram till nu gå så fort? Jag fattar bara inte. När jag var yngre tyckte jag att de som var 35 år var jättegamla, nu är jag där själv! Och känner mig inte speciellt gammal alls.

*

Jag har en kollega som är 24 år, hon är elva år yngre än mig... när jag var 24 år, vad gjorde jag då? Jo då var jag liksom nu sambo, och jag bodde i Staffanstorp, en fin liten stad i närheten av Lund. Jag studerade på universitetet, gick logopedutbildningen och trivdes jättebra med det ända tills jag missade på en tenta... då kände jag att logoped nog inte var något för mig. Då hade jag gått två och ett halvt år på utbildningen och hade bara ett och ett halvt år kvar. Jag jobbade även extra som timanställd i ett stort kök i Lund, även där var det hur kul som helst att vara. Jag sjöng i S:t Staffans kyrkokör tillsammans med en massa härliga människor, lite synd att jag inte har kontakt med någon av dem längre... Men nu sjunger jag ju i en annan fantastisk kör! Bara jag får sjunga är jag nöjd!

*

Funderar ibland på om jag ska ta upp studierna igen, men troligen blir det inte så. Dels har det gått så lång tid och dels trivs jag så förbaskat bra med jobbet jag har nu, och med jobbarkompisarna. Jag vill inte lämna det livet. Dessutom är det skönt att komma hem och veta att man kan göra vad man vill och inte sätta sig med böckerna om kvällarna... tror inte att jag har haft disciplin eller ork till det nu. Nej, jag vill verkligen vara kvar där jag är, jag vill inte inte ändra på det nästintill perfekta liv jag har nu! Visst tjänar man mycket mer som logoped, men pengar är verkligen inte allt. Jag klarar mig ju! Och kunskaperna från utbildningen kan ingen ta ifrån mig!

*

Ja, idag är alltså min födelsedag. Jag har inte haft kalas, och vet inte om jag ska det heller. Vi får väl se om andan faller på längre fram i höst. Mamma överraskade mig idag och kom på besök! Hon lurade mig i ett sms innan idag och skrev att hon inte kunde ringa mig förrän senare på dagen, för hon skulle iväg på någonting, och så precis när jag parkerat bilen så kom hon och stannade på infarten! Så roligt! Sin mamma vill man ha hos sig på sin födelsedag, och så blev det! Jag fick en bok om valpar och hur man "uppfostrar" dem, samt lite pengar. Tove har varit med farmor och farfar på sjukhuset idag och hälsat på gamlamorfar, så när de kom hem med henne hade de en tårta med sig som vi fikade lite på. Av dem fick jag en fin blombukett med rosa blommor som Tove valt ut. Av min familj fick jag fyra tröjor från Esprit, tre långärmade och en kortärmad. Den ena var lite tight över armarna så den får jag byta till en storlek större. Av vännerna Caroline och Kennet med barn fick jag ett efterlängtat trangiakök! Jättebra att ha om och när det blir strömavbrott! Tina och pappa har ringt mig och gratulerat, och även Martins mormor. På Facebook har jag fått över 150 grattishälsningar, det är så man blir lite rörd! Skulle så gärna vilja skriva "tack" till alla men tiden till det finns inte... dock har jag tackat i statusen så jag hoppas att alla känner att jag verkligen blev jätteglad för deras hälsningar och omtanke om mig.

*

Nu är det läggdags för denna dam. Hoppas och håller tummarna för att Tove inte ska ha nattskräck inatt... det är verkligen obehagligt att vara med om att ens barn har det... hon har haft det ett par nätter nu men idag nattade vi henne lite tidigare än de två föregående kvällarna, och det ska tydligen hjälpa enligt det jag läst mig till. Lilla gumman var såååå ledsen... fast utan att veta om det själv, och det är inget man kan göra åt det när anfallen väl kommer. Som tur är, har hon inget ont av det själv tydligen, det växer bort... men det är ändå jobbigt att uppleva för oss som föräldrar.

*

God natt allihop, hoppas ni får en bra dag i morgon!

*

Kram, hej!

Sedan förra onsdagen (eller om det var tisdagen) har jag haft fruktansvärt ont i halsen. När jag får det, brukar det vara början till en förkylning, men i detta fall bröt ingen förkylning ut, utan det blev snarare värre i halsen... så i tisdags ringde jag till vårdcentralen och beställde tid, och igår morse var jag där och träffade en mycket duktig AT-läkare (alltså en nyutexaminerad läkare) som noggrant tittade i mitt svalg och även på mitt struphuvud när han inte såg något konstigt i halsen på mig. Då han inte heller såg något där, fick jag ta en snabbsänka och ett prov för streptokocker (som kan innebära halsfluss). Streptockockprovet visade negativt, men snabbsänkan låg på 57, varför han tyckte att vi även skulle ta en svalgodling som jag inte får svar på förrän i morgon. Han skrev även ut antibiotika till mig, som jag kunde börja ta direkt, även om det inte var "rätt", för det kunde ju vara så att det var en av de bakterierna jag hade som denna medicin botar.

*

Och minsann, efter fyra tabletter så känner jag mig faktiskt lite bättre i halsen! Jag ska dock ändå ringa i morgon och höra vad det är för sjuka jag har... kan ju vara intressant att veta. Usch, jag har haft så himla ont kan ni tro! En natt grät jag för jag fick panik och trodde att svalget skulle bli så svullet att jag inte skulle kunna andas! Jag berättade detta också för läkaren, och han lugnade mig och sa att det inte kan ske... han frågade även om jag haft sådana ångestattacker tidigare, att jag fått panik för något liknande... men det har jag inte vad jag minns. Han var verkligen empatisk och bra att ha att göra med!

*

Barnen är på ett annat dagis denna veckan. Jag känner mest förvirring när jag ska lämna dem där... i måndags för att jag inte visste var jag skulle hänga deras kläder och idag för att jag inte visste var de skulle stå och vinka på mig när jag skulle köra till jobbet. Jag gick t o m in idag och frågade var barn brukar vinka på sina föräldrar, och då fick jag veta att det var på andra sidan huset... Okeeej... det var ju bra att jag fick veta det liksom! Så sent om sider så såg barnen mig och vi fick vinka på varann...

*

Bella testar mig som bara den... hon nafsar efter mig, hoppar upp i soffan och i sängarna fast hon inte får, tar leksaker som är barnens och biter i, kommer inte när jag ropar, biter i bordsbenet bredvid där jag sitter och äter osv... det är jobbigt... men hör till valplivet säger Martin. Konstigt att det mest är mig hon gör så mot... men det är väl som med barn, de testar oftast sin mamma eftersom det är henne de träffar mest och blir omvårdad av (i de flesta fall). Jag får hoppas att det är en övergående period.

*

Idag har Tidningen Kristianstad varit på besök på jobbet och intervjuat Milo, och tagit lite kort på oss när vi arbetar. Så håll gärna utkik i nästa nummer som kommer så får ni se mattanterna in action! Det ska vara ett uppslag som handlar om maten i Kristianstad, inför årets Skånemat på Yllan.

*

Det var allt jag hade för denna gång! Hej och iväj!