Saras funderingar

...denna dagen har inte varit så kul. Känner mig rastlös och inte har jag gjort speciellt mycket med barnen heller.. Tove har tittat på TV större delen av dagen, men även målat i sin målarbok. Hon har inte ätit lunch, det ville hon inte ha. Däremot banan, smörgåskex, glass, macka, fil med flingor och chokladmjölk. Hoppas att hon äter med oss ikväll. Inez kryper runt och är nöjd när Tove leker på golvet hon med. Men jag känner ändå att jag ägnar mer tid åt Inez idag... hon har fått sin lunch och sina mellanmål och sovit en gång. Och så sitter jag vid datorn... jag är ingen bra mamma idag känner jag. Skulle ha åkt till Mixgruppen men då sov Inez och så ville jag inte borsta snö från bilen idag... därför har Tove inte varit på dagis heller. Usch... dagen kunde ha varit bättre.

Men men... i morgon väntar en förhoppningsvis kul dag, så denna får bli en parentes.

Ha det bra!

Min vän Annelie miste sin man och pappan till två av hennes barn för tre år sedan. Jag kände honom lite grann, han var lärare på Glimåkra folkhögskola där både jag och Annelie gick i slutet av 90-talet. Annelie och Bo-Lennart fattade tycke för varann och gifte sig så småningom och fick som sagt två barn. Bo-Lennart träffade bara den yngsta pojken under en kort tid, då han själv låg på sjukhus. Till slut gav hans kropp upp, han hade stora hjärtproblem, och Annelie blev ensamstående mamma till sina pojkar. Nu har hon en ny man som jag inte har träffat, men han verkar helt fantastisk på det jag har läst av vad Annelie har skrivit. De har dessutom fått en liten dotter för några månader sedan. Jag saknar verkligen Annelie... önskar att vi kan ses snart för vi hade alltid så roligt ihop. Hon har minsann inte haft det lätt i livet, den tjejen... ändå verkar hon så stark...

Annelie har skrivit en dikt som jag fått tillåtelse att kopiera, här är den.

Flashback

Såg du någon gång
skräcken i mina ögon?
Jag ville dölja
för ibland såg jag
skräcken i dina

Såg du någon gång
mina tårar?
Jag ville dölja
för ibland såg jag
dina

Minnesbilder
Jag kastas tillbaka
Obamhärtigt
Ett hejdå
innan du möter
den kalla operationssalen
Ett uppvaknande
Någonstans bakom
under, mellan
alla maskiner
slangar
ljud
finns du
knappt vid liv

Minnesbilder
Din kamp
vår kamp
Så ojämn

Minnesbilder
Jag kastas tillbaka
Obamhärtigt
Din kamp
ditt mod
som inte rådde på
kroppens svaghet

Minnesbilder
allt som föll
beskedet
overkligheten
skräcken
Ditt hjärtas sista
slag
Tystnad
Tomhet

En ovilja
en envis dumhet
att vägra se
vägra förstå
att döden fanns
precis runt hörnet
Aldrig att jag skulle
erkänna
Aldrig att jag skulle
ge upp

/Annelie

Stryker är något jag inte gör speciellt ofta. Inte heller putsar jag fönstrena särskilt många gånger om året. På sin höjd har jag putsat dem vid advent under de år som jag har bott här i huset. Nu när vi har nya fönster kanske det blir en gång framåt våren också. Vi får se. Jag tycker nämligen inte att dessa saker är livsviktiga att göra. Om jag t ex skulle stryka en massa kläder en dag så hamnar de i tvätten nästan direkt och så ligger de och väntar på att bli strukna igen för att sedan smutsas ner igen... och skrynklas gör de ju nästan så fort man tar dem på sig. Så det är inget viktigt för mig. Finkläder däremot, som blusar, kjolar och skjortor, sådant stryker jag, för när man går på kalas eller fest vill man ju vara extra fin. Och dessa kläder använder man ju inte lika ofta som vardagskläderna heller så dem kan jag mycket väl lägga ner lite extra tid på.

När jag bodde ensam under några månader innan jag flyttade ihop med Martin, ansåg jag att man inte hade städat om man inte både hade dammsugit och moppat golven. Så varje gång jag dammsög moppade jag även, och det doftade alltid gott i min lägenhet. Numera dammsuger jag desto oftare än jag gjorde då, för jag vill ju inte att barnen ska bli dammiga och hundhåriga... men moppar golven gör jag mest när vi ska ha gäster. Knappt då förresten... det spills ju en del mat på golvet men eftersom vi har hund är hon rätt bra på att städa upp spill. Men ibland ser det rent för hemskt ut här och då åker moppen fram. Varje gång den gör det tänker jag att detta skulle man göra oftare just för att det doftar så gott... Men det går ju inte när barnen kryper eller springer runt här. Det får bli sådana dagar och tillfällen då jag är hemma ensam, eller i alla fall när Inez sover.

Allting förändras. Man får nya värden i livet och prioriterar det som är viktigast. Just nu är det familjen och sjungandet som känns viktigast för mig. Ja jobbet förstås är ju också viktigt men än så länge är jag ju mammaledig. Jag är så glad att överhuvudtaget ha ett jobb, det är det minsann inte alla som har. Jag hade tur som först fick ett vikariat och sedan fast tjänst på samma ställe. Har hört att det finns jobbpooler som man kan vara fast anställd i men sedan skickas man runt mellan olika ställen. Det tycker jag skulle kännas otryggt, att aldrig bli riktigt invand på något ställe. Så jag är glad för mitt Önnegården och de härliga personer som jag jobbar med.

På tisdag börjar kören igen, och som jag längtar till det! Veckan därpå åker vi till Stockholm och det längtar jag ännu mer till nu när det börjar närma sig med stormsteg. Ja jag har minsann ett lyckligt liv. Annat än för 5-6 år sedan. Då var det rena helvetet om man får säga så... jag kanske berättar om det någon gång men antagligen inte. Det vill jag egentligen inte lägga tid på... prioriteringar, som sagt!

Ikväll väntar Let´s dance med lite vin och efter det kanske ett avsnitt av Desperate Housewives... vilken kanonserie! Vi har sett fyra hela säsonger, har dem på dvd, och nu är vi inne på säsong fems sista skiva. Sedan får man vänta och vänta tills sexan kommer på dvd. Vi kommer inte att se det på TV, utan vi vill kunna välja själva när vi ska se det, för det är ju inte alltid man är hemma eller har möjlighet att kolla på alla avsnitt. Så att det finns på dvd är jättebra.

Nej, nu ska jag börja med maten. Det blir rester från igår, så det är bara att micra.

Förresten, på tal om mat, läs gärna Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken", det har jag precis gjort. Det är otroligt vad mycket tillsatser vi dagligen stoppar i oss och hur maten egentligen tillverkas... Tror du att din rökta skinka på mackan verkligen är rökt? Eller att lightmat är hälsosammare än vanlig mat? För att göra en creme fraiche krämig även som lightmodell tillsätts en massa olika saker, och frågan är om det inte är vettigare att äta fettet då än allt detta kemiska. Ja, ni får avgöra själva. Jag kommer i alla fall att titta lite extra på det jag tänker handla hem, så att medvetenheten finns där åtminstone.

Ha en bra kväll!

Satt och funderade på lite saker, vad många konstiga ord det finns t ex... Bara igår på Knutsfesten fick vi reda på ett par stycken. T ex sumprunkare och attaballe. Fina ord eller??? Nja... men de är ord som egentligen inte är något snuskigt även om det kan se ut så vid första anblicken. Sumprunkare är en som ska hålla sjöar sumpfria... och attaballe är en student vid en friskola... ehm jaha!

Sedan finns det ord som man sätter o- framför och då blir de motsatsen till det andra ordet. Men det finns även ord man sätter o-framför och så har det inte alls med det första att göra. Orolig är t ex inte motsatsen till rolig. Fast på danska betyder ju "rolig" lugn och "orolig" på svenska betyder ju att man inte är lugn, så i det äldre svenska språket hade det säkert stämt att de två orden var motsatser.

Ut och in är motsatser till varann, men inte utbrott och inbrott...

Ordet "bre" böjs bre, bredde, brett. Men tar man bort r:et så att ordet istället blir "be" böjs det istället "be, bad, bett". Ordet "ringa" böjs ringa, ringde, ringt, men sätter man till ett s längst fram i ordet så det blir "springa" böjs det plötsligt springa, sprang, sprungit. Är det konstigt att invandrare tycker att svenska språket är svårt???

Oavsett om det är lätt eller svårt, så är språk väldigt intressant! Det är väl därför jag funderar på det ibland.

Stavning tycker jag är jätteviktigt, ja att stava rätt då alltså... Att majonnäs stavas med två n är det nog inte många som reflekterat över. Jag såg en gång stavningen "baccon" istället för "bacon". Då blir det ju ett annat ord, som nog då egentligen borde ha stavats "backon" eftersom vi inte har dubbelteckning av c i svenskan. Vad jag vet. Jo det finns ju de som stavar namnet Rebecka med två c:n men namn kan ju stavas hur som helst numera verkar det som. Kennet med C t ex. Men då hade jag utan tvekan valt att uttala det "Sennet" i stället för det som föräldrarna som hittat på denna stavning tänkt sig. Precis som i t ex Cecilia.

Det verkar som att föräldrar försöker överträffa varann när det gäller att stava sina barns namn. Man vill vara speciell och inte riktigt som andra tror jag. Det är mest synd om barnen som senare i livet alltid kommer att behöva bokstavera sitt namn. Istället för att från början stava namnen som de låter, eller som vi har valt att göra, som det står i almanackan. En del tyckte att det var konstigt att vi stavade Inez med Z, eftersom jag är "anti" mot ovanlig stavning sa de. Men det är ju ingen ovanlig stavning alls. Det är ju så namnet stavas när står i almanackan. "Ines" skulle jag uttala som "kines" fast utan tje-ljudet.

Att sätta många punkter och utropstecken efter varann är kanske inte heller rätt, men jag gör det för att jag vill väcka lite extra eftertanke hos läsaren. Jag är medveten om att det räcker med ett, men jag är i alla fall medveten om vad jag gör och var jag sätter dessa "trippelteckningar" av skiljetecken.

Jag har en kompis som stavar illa "på låtsas". Han vet mycket väl hur saker och ting stavas, men för att vara lite spexig brukar han skoja till det på detta sätt. Sådant skrattar jag bara åt. Jag känner ju honom så jag vet att han skojar och kan stava rätt när han t ex skriver till myndigheter.

Jag tror (och hoppas) att arbetsgivare som ska anställa personer i skrivande yrken lägger stor vikt vid deras förmåga att stava rätt, så om man känner sig osäker så tycker jag att man ska be någon som man vet kan stava att läsa igenom ansökningar som man skriver.

Lite pekpinnar och tankar från lilla mig... :-) Hoppas ingen tog illa vid sig, det var absolut inte menat så. Det finns säkert många som håller med mig.

Ha det bra!

Jag tycker att soluppgången kan vara så himla fin ibland. Som idag till exempel. När vi körde till dagis såg jag en vacker fyllig orange sol sticka upp bakom skogen, kan man bli annat än glad då? Snön som ligger så vit och fin lystes upp med ett underbart ljus... sådant ska man ta vara på och spara i minnet.

Det var bara pojkar på Toves avdelning idag... faktiskt så är det bara Tove och en tjej till som går på den avdelningen just nu. Två tjejer till är på gång, de håller på att skolas in nu. Det är lite synd att Toves bästa kompis har flyttat över till syskonavdelningen, men snart är det väl dags för Tove också misstänker jag. Och när de är ute leker ju alla med alla, och ibland träffas barnen över avdelningarna inomhus också, men det är kanske inte varje dag. Tove tycker nog det är skoj i alla fall. Hon leker jättebra med pojkar, kanske t o m bättre än med flickor. Fast i slutändan är det ju ändå kemin som bestämmer, och då spelar könet ingen som helst roll.

Igår fick jag reda på lite info om tjejen som blev svårt misshandlad i november, jag träffade hennes mamma på Knutsfesten som jobbet anordnade. Det kändes skönt att få prata med henne och inte höra en massa på omvägar. Ja, det är väl inte jättebra med tjejen men hon lever åtminstone... Jag skriver inte mer här med hänsyn till familjen. Det är så tragiskt bara... att en person kan skada en annan på ett så hemskt sätt.

Idag kommer folk från Rolso Impex hit, dem som vi köpt våra fönster av. Det är något som är fel med dem, bågarna är för små eller vad Martin sa. De ska komma någon gång under dagen, kunde de inte ha sagt en tid åtminstone? Jag ska skriva en lapp till dem och hänga på dörren om att jag strax är tillbaka om de skulle komma när jag hämtar Tove, med de kommer kanske inte just då, för de har väl middag vid den tiden.

Det var mycket trevligt på Knutsfesten igår, lite god mat och prat och frågesport. Vårt lag vann, vi fick vars två påsar fulla med frukt per person, och det är ju inte fel. Sedan bytte de som ville julklappar med varann. Jag fick en runt ljus som ändrar färg när man har det tänt. Jag gillar ju sådana saker, jag har t ex alltid varit svag för sådana där 80-talslampor som är fulla av glasfiberstrån och som skiftar i olika färger när man han har dem tända. Har dock aldrig ägt en sådan och kommer inte att köpa en heller, men nu fick jag ju en lightversion i form av detta ljuset. Jag hade själv köpt ett fyrpack äggkoppar med olika ansikten på i olika färger samt ett litet Lindtchoklad med 70% kakao. Det var min ena arbetskamrat som fick min present.

Idag börjar barngympan i Everöd, funderar på att ta Tove dit och se vad hon gillar det. Tror att hon skulle tycka det var kul. Det är klockan 17.30, mitt i middagen, men hon får väl äta tidigare då. Jag ska göra potatisgratäng och marinerad kall kycklingfilé så på ett sätt är det lite synd att inte kunna äta det tillsammans allihopa... men jag ska fundera lite till under dagen. Det kunde ju börjat klockan 18 istället. Men redan bestämda tider som de flesta är nöjda med kan man ju inte ändra på. Det löser sig.

Å i vilken gullig ställning Inez låg i morse innan jag väckte henne. Kolla fötterna!



Jag passar på att sitta lite här nu när hon är nöjd och leker på egen hand. Såg att hon hade dragit ut leksaksspisen i köket så att den står på ett helt annat ställe än den brukar... Hon är minsann rätt stark, lilla pluttan.

Nu får jag kolla Facebook också... det är första gången på länge som jag inte går in där innan jag gör något annat på datorn... det är minsann beroendeframkallande...

Förresten... underskatta inte barnasinnet! Lek så mycket ni kan med era barn och lyssna inte på andra som tycker att man ska vara så himla vuxen hela tiden!

Ha en bra dag!

Jag tog bort det förra inlägget för inte kan jag hålla mig härifrån inte... jag har för mycket att berätta för att låta bli att skriva om det.

Idag har Martin börjat jobba igen efter juluppehållet. Men vi tjejer har haft kul i alla fall, men det är klart att han har varit saknad... han har ju haft en halv semester ju och det var lite trist att inte vakna upp bredvid honom i morse. Men vi har roat oss bäst vi har kunnat. Vi har bl a varit på Barbacka och träffat några av de andra mammorna och barnen i Inez föräldragrupp och fikat och lekt lite. Det var sista gången vi hade en "organiserad" träff, men jag hoppas och tror att vi kommer att ses fler gånger. Kanske ha ett gemensamt ettårskalas för barnen framåt vårkanten? Ja vi får se.

Tove var först lite skeptisk till att åka till Barbacka, men sedan när hon såg att där fanns ett lekrum blev det genast roligare, och sedan ville hon knappt åka hem. Vi får åka dit fler gånger. Det är ju sagostunder ibland, det skulle hon uppskatta.

Funderar t o m på att ta henne till Andys lekland någon dag. Innan var jag lite tveksam till det, tycker att barn nog kan ha roligt utan att behöva åka till ett lekland... men nu tänker jag att lite nya roliga saker inte är fel att prova på ibland. Och badet får vi också åka till snart tycker jag. Kanske någon helg när Martin också kan följa med.

Häromdagen fick jag en glad överraskning. Min före detta körkamrat Ingmarie kom inom och sa hej, det var minsann inte igår vi träffades och pratade. Vi har sagt många gånger att vi ska besöka varann men det har inte blivit av. Hon bor på väg mot dagis så det finns ofta möjlighet att hälsa på henne och det ska jag minsann göra en dag. Är nyfiken på hennes hus, det är nog färdigt inomhus nu tror jag. Sist jag var där höll de på att renovera för fullt och det såg ut att bli fint.

Nu får jag fortsätta med middagen, idag blir det köttbullar, potatis och sås.

Ha det bra!

Igår var det som alla vet nyårsafton och den firade vi lugnt och skönt här hemma hos oss tillsammans med våra grannar Patrik och Ida och deras yngste son Jonathan. Vi hade mycket trevligt, satt vid köksbordet hela kvällen och bara pratade och åt och drack vin (Patrik drack öl). Hur mysigt som helst. Maten vi bjöd på hade Martin kommit på, det var först kräftmacka, sedan svampgratinerad fläskfilé med hasselbackspotatis och till sist chokladmousse på inlagda päron med muscovado- och passionsfruktslag. Gottis!

Tove och Jonathan lekte så fint hela kvällen även om man märkte att de var trötta... Tove somnade 23.55 så hon missade fyrverkerierna men hon är ju så liten än att hon nog inte bryr sig om sådant. Dessutom gillar hon inte starka ljud så hon var nog glad att sova i stället. Inez somnade redan 20.30 och det är sent för att vara hon... annars brukar hon somna runt 19, hon är en ritkig rutinmänniska.

Vi andra gick ut i den -12-gradiga natten och kollade lite på raketer och skålade i Asti Cinzano och Pommac för Jonathans del. Sedan gick grannarna hem för då var alla trötta och frusna, så det passade bra att avsluta där.

Nu är Jonathan här och leker med Inez, Tove var så trött för en stund sedan att hon la sig för att sova lite. Med tanke på att hon somnade så sent igår kväll kan man ju förstå att hon är trött för hon vaknade redan 8.30 i morse. De hann dock spela lite spel innan hon la sig, och leka med hennes lego lite.

Lite bilder från gårdagen och idag:

"Sjörövarfabbe farfarsfar..." - Kolla in hur jag fångar Tove mitt i hoppet!


Dukningen...


Förrätten...


Huvudrätten (tagen idag på kall mat för jag glömde fotografera den igår)...


Och desserten... den var mäktig kan ni tro!


Hoppas ni får ett fortsatt härligt 2010, det ska jag försöka ha!