Saras funderingar

...och har faktiskt bara en dag kvar, dvs i morgon! Sedan är det dags för mig att börja jobba igen. Det ska bli ROLIGT! Jag känner själv att jag är trött på att "bara gå hemma" som det kallas... jag blir lätt irriterad på småsaker och det går ut över min kära familj... så att jobba kommer att bli nyttigt för mig hoppas jag.

Inskolningen av Inez går hur bra som helst. Hon äter det hon tycker om, en del saker ratar hon men det gör hon hemma också. Både igår och idag var det dags att sova middag där och igår hade hon sovit en timme. Vi får se hur länge det blev idag. Hon kryper fram till vem som helst av personalen eller barnen, bryr sig inte så mycket om vem det är, bara någon sitter på golvet, och det gör de ju. Hon är väl knappt medveten om att jag lämnar henne där, och på ett sätt är det skönt för då kommer hon i alla fall inte att bli ledsen för det på ett tag. Längre fram får vi se. Och att de blir ledsna är ju faktiskt bara ett gott tecken, då förstår de ju vad det är som händer. Men jag är inte orolig att hon inte ska trivas för hon verkar trivas med alla och är inte blyg det minsta.

En tand har hon ju också fått förresten! Den tittade fram den 23 januari och det är den tanden som sitter till vänster om vänster framtand i mitten... fast den har inte kommit än, detta var den allra första tanden. Vid nästan tretton månaders ålder. :-)

Tove har sina fina nya Me and I-kläder på sig idag, de sitter hur bra som helst. Jag var lite orolig att jag hade tagit en för stor storlek men det var tur att jag gjorde det för mindre kunde hon inte ha haft. Nu blev det storlek 110-116... och enligt Me and I:s lista över storlekar brukar den passa 5-6-åringar. Men Tove är nog rätt lång kanske.

Idag har jag varit och köpt en present till en kompis dotter, som vi ska på kalas till nästa helg. Hoppas hon gillar den. Jag träffade några stycken "kändisar" i affären också, först mitt ex mamma, sedan barnens faster och hennes man och till sist en kompis som jag träffat på nätet i en mammagrupp där. Det riktigt myllrade alltså av folk jag kände där! Pratade lite med exets mamma och fick reda på att mitt ex nu ska bo på behandlingshem mot sin alkoholism, på eget initiativ, och det låter ju bra... hoppas nu att han kan bli av med det där otyget, för det drabbar andra mer än honom själv.

Aj aj vad jag slog mig i huvudet när jag skulle gå ur bilen för att äta på Max på hemvägen... det var halt utanför så jag skulle sätta mig ner i bilen igen för att få nytt fotgrepp, men då tjongade jag in med bakhuvudet i bildörrsöppningen med en väldig fart! Det var så att jag fick sitta ner en stund och hålla om huvudet och bli av med smärtan innan jag gjorde ett nytt försök att ta mig ut. Då gick det bättre. Sedan åt jag himmelskt goda lökringar med green and garlic-dip och en Friscoburgare till det. Mmm det är gott ibland minsann att äta snabbmat.

Nu ska jag läsa lite i min Amelia som jag också köpte idag, sedan är det dags att hämta flickorna igen.

Ha det så bra!

Inatt hade jag en hemsk dröm. Den baserade sig nog på att jag på Naturhistoriska Riksmuséet igår såg en film med en kille som knivskar en annan. Jag kommer använda mig av en del fingerade namn, men de som känner mig nära vet nog ändå vilka personer det handlar om.

Det började med att mitt ex Patriks dåvarande tjej, Filippas femårige son, Pelle, kom och frågade om han fick leka med Tove. Det fick han gärna göra. Han var där nästan hela dagen, sedan tittade jag ut på kvällen och då såg jag Patrik och Filippa komma raglandes på vägen, jättefulla. Patrik hade jättelångt flottigt hår och viftade med händerna mot Pelle och ropade "Kom nu med dig Pelle, du ska hem nu!" Jag kände ju att det inte var så lämpligt att Pelle följde med sin fulla mamma och hennes pojkvän hem, så jag sa till dem att det gick bra att Pelle sov hos oss över natten. Martin var också hemma. Inez fanns inte med i drömmen. Patrik och Filippa gick då vidare, de skulle ut på stan och festa ännu mer antagligen. Efter en liten stund öppnades vår ytterdörr och så stormade de in och sa att Pelle visst skulle följa med dem hem. Men jag sa emot dem. Rätt som det var, fanns det en massa människor i vårt hus som jag inte kände till, och plötsligt såg jag att Patrik hade dragit upp en blank kniv som han skar en av tjejerna med. Martin var inte i rummet då, så jag ropade på honom, men jag sa inte Martin utan jag sa "Pappa! Pappa!" och sedan "Polis! Polis!" men då rusade Patrik fram mot mig med kniven i högsta hugg och just som han skulle sticka mig i magen vaknade jag ur drömmen...

USCH säger jag! Tur att jag inte har någon som helst kontakt med dessa människor mer.

Där låg Tove och Martin bredvid mig i sängen och sov så gott, men för mig tog det en stund att somna om. Jag vill inte drömma sådana här drömmar!

P.S. Glöm inte att läsa inlägget här under om ni inte har gjort det, det är ett lite gladare inlägg. D.S.