Saras funderingar

Jag känner mig inte bra alls för tillfället. Har varit "sjuk" i över tre veckor nu. Sjuk och sjuk förresten... det är man kanske bara om man har hög feber och inte orkar göra någonting. Och gör saker gör jag ju, och feber har jag ingen, inte mer än 37,6 i alla fall och det räknas väl knappt. Men jag känner mig sjuk i alla fall. Förkyld, hostig, ont i halsen, tung i huvudet och väldigt trött... Jag tycker om att det nu är något i min kropp som ligger och väntar på att bryta ut, så kan det väl GÖRA DET så att jag kan få känna mig helt frisk igen sedan. Det går upp och ner från dag till dag men idag är det mest ner... skulle inget hellre vilja än att bädda ner mig i sängen och få sova ostört några timmar nu. Men det går ju inte när jag har barnen att ta hand om.

Tre kvällar i dag nu har har jag varit hemifrån, dels för att sjunga och dels för att gå på bio. Samtidigt som jag ju inte mår bra, så gör sådana saker att jag i alla fall mår bättre just då. Så därför vill jag inte strunta i att göra dem, för då hade jag kanske mått ännu sämre. Jag vet inte. Hade jag varit hemma så hade jag fått ta hand om barnen även på kvällen, för de kvällar jag är hemma arbetar Martin med huset. Så därför känns det mer avkopplande att vara iväg på mina egna aktiviteter och göra saker för MIG.

Jag tycker det är kul att ha barn, det är inte det. Men att ta hand om dem ALLTID kan vara lite "jobbigt" eller vad jag ska säga. Jag behöver min egentid också några timmar i veckan. På natten får jag ju också gå upp om de vaknar.

Men jag vill bara bli frisk nu... eller sjuk "på riktigt" så att detta "malande" kan försvinna sen.

Nog med gnället. Men det var skönt att skriva av sig lite.

Kram kram

Det är sannerligen inte lätt just nu när det gäller Tove. Visst har hon sina glada stunder då hon sjunger, leker och skojar med oss. Vi försöker hela tiden vara trevliga mot henne och göra allt till det bästa. Men nu är hon inne i en period när hon väldigt ofta är arg och skriker som bara den. Hon vill ofta "komma", dvs sitta i min famn och mysa. Det får hon också, men sedan finns ju allt runtomkring som ska göras. Vi har t ex ett barn till att ta hand om. När jag skulle hämta Tove på dagis idag sa hon "hej mamma" och sträckte upp händerna mot mig. Då tog jag upp henne och vi kramades länge. Sedan tyckte jag att det var dags att klä på ytterkläderna så vi kunde åka hem. Det tyckte inte Tove. Jag försöker få henne att klä på sig själv men det vill hon inte för tillfället. Inte när hon är med oss i alla fall - på dagis klär hon såklart på sig själv som ingenting. Oj vad hon stretade emot. Jag frågade om hon ville klä på sig själv men det svarade hon inte på, hon bara skrek - "Jag vill komma! Jag vill komma!" Jag sa att jag ju var där bredvid henne och att hon kunde få komma när vi hade hjälpts åt att klä på henne. Men hon bara skrek och skrek. Till slut tog jag hennes kläder i handen och gick mot ytterdörren. Då skrek hon "Mamma jag vill inte gå ut utan skor!" så då satte jag ner skorna och då lyfte hon fint på ena foten. Men när vi sedan skulle ta på den andra skon skrek hon igen "Jag vill inte!!!" så då sa jag "Ok då får du gå med en sko på dig till bilen." Hon fortsatte skrika och när vi kom till grinden skrek hon "Mamma, ta på den andra skon!" så det försökte jag göra. "Jag vill inte!" skrek hon igen och då gick jag till bilen med henne skrikande i hasorna och Inez i bilstolen, som inte längre är så lätt att bära... I bilen skrek Tove hela vägen hem. När vi kom in i huset gick hon rakt in på sitt rum och la sig och somnade efter en stund.

Ja, jag ignorerade henne, eller ska jag säga hennes beteende? Svårt att säga vad som är vad ibland. Men jag behöll i alla fall lugnet, något annat är ju inte lönt att försöka med. Att själv bli arg och skrika är ingen lösning på någonting, även om hjärtat slår i 190 ibland. Man får göra så gott man kan.

Och i fredags passade jag barnens kusin Heidi. Allt gick jättebra tills vi hade varit på lekplatsen och skulle gå in. Då tog jag av Tove kläderna först (gör jag inte det står hon på mattan och skriker tills jag gör det...) och klädde sedan av Heidi. Inez fick som vanligt vänta till sist... Hon får alltid vänta med det mesta tycker jag. Men hon är tålmodig så det är väl därför det har blivit så antar jag. Och så stannar hon på stället än så länge när hon sitter. När jag började klä av Heidi och Inez skrek Tove "Jag vill komma!" och jag svarade att hon fick komma när jag hade klätt av de andra flickorna. När jag var klar la jag Inez på golvet och hon började leka med sina saker. Jag satte mig i soffan och tog upp Tove i famnen. Då blev hon nöjd och kramade om mig. Där satt vi tills jag tyckte hon verkade glad igen. Så då satte jag ner henne på golvet för att kolla vad Heidi gjorde, hon var på Toves rum. Tove började skrika igen och drog mig i byxfickorna så hon nästan hasade efter mig. Jag sa att hon skulle få komma igen bara vi hade kommit in på hennes rum. Då fick hon sitta i mitt knä igen och blev gladare. Men sedan samma visa igen. Jag hade lite annat att göra, t ex fixa så att barnen kunde få lite mat. Och då kan inte Tove sitta i mitt knä. Hon bara skrek och skrek sedan, i säkert en timme. Och Heidi fick inte röra vissa av hennes saker. Tove var helt i upplösningstillstånd. Men jag var lugn och sa att hon skulle få komma men inte nu, och att hon dessutom redan hade fått komma och sitta hos mig två gånger.

Ja, så är det mycket nu... Praktiska saker som att borsta tänderna går jättebra, att lägga sig på kvällen gär superbra, och hon äter rättså bra ibland, men inte alltid. Idag hade hon gått på toaletten på dagis och det var ju jätteduktigt av henne. Hon gör en massa bra saker också. Men just dessa skrikperioder är jobbiga, mest för henne antagligen. Sen att hon gör saker med Inez som inte alltid är så snälla är inte heller kul. Hon gör ganska mycket tvärtemot vad vi säger också, men en sådan där retfull blick på en som för att kolla om man ser och ifall det går att reta upp en...

Antar att detta kallas för TROTS av en del, och UTVECKLING av en del.

*********************************************************************************************

I helgen var jag först med Inez på akuten för jag trodde hon hade öroninflammation, så var dock inte fallet. Och det var ju skönt. Men efter två sömnlösa nätter för att hon skrek och inte ville ligga ner, och tog sig för öronen dessutom så tänkte jag att nej minsann, nu åker vi och får lite penicillin... det fick vi ju inte nu för hon var "bara" förkyld (så in i bomben med andra ord...) och doktorn sa att det blir tryck i hennes öron när hon ligger, så vi skulle låta henne ligga högt med huvudet och vädra bra i rummet och ge henne mycket vatten att dricka. Vilket vi redan gjorde... men efter att vi varit på akuten så sov hon mycket bättre... konstigt nog. Hon kanske har blivit mer "vän" med sin förkylning nu och inser att det är så det är nu och man kan inte göra något mer åt det... vad vet jag.

Efter akutbesöket körde jag till Breanäs, det skulle nämligen vara gospeldag där. Jag hade bara missat en timme av övningen, men de hade minsann redan övat in 6 låtar! Vissa av dem kände jag igen så jag hängde med bra ändå. På kvällen hade vi konsert i Broby kyrka inför ca 100 (?) besökare. Det var kul, men väldigt rörigt denna gång tycker jag. Under övningen körde vi inte igenom en enda hel låt från början till slut, utan bara delar av dem... och när vi var i kyrkan skulle vi stå på olika platser och sjunga. Ibland på läktaren, ibland i gången och ibland där framme... och ibland skulle vi sitta ner. Men men, det var som sagt kul i alla fall, om inte annat för gemenskapen man får av att vara med på sådana här dagar.

Apropå gospel så ska jag nog åka till Stockholm på en liknande grej i januari. Så då blir det att jag stannar över helgen. Kul och spännande. Jag har aldrig bott på hotell själv t ex... men det är kanske några andra i kören som ska med också.

*********************************************************************************************

Kickan mår bättre nu än någonsin! Hon haltade en del innan, det gör hon än men inte lika mycket. Hon har nämligen fått nytt foder mot ömma leder, samt smärtstillande medicin och glucosamin. Så nu får hon nog stanna hos oss ett eller ett par år till, skönt!

H
A

D
E
T

B
R
A
!

Hittade denna kissemiss på landsvägen idag, och jag tog hand om den (jag tror att det är en kille). Men jag kan inte behålla den, så om någon snäll person kunde ta den skulle jag vara tacksam.

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091012/KRISTIANSTAD/710129856/1929/&/Harligt-gung-och-svang--i-kyrkan

Say no more... :-)



(Bilden är tagen av Ronnie Smith.)

I vintras när det var så kallt (det var det väl några dagar i alla fall...), började Kickan halta en del. När det sedan blev sommar och varmare haltade hon inte alls mycket. Men nu när hösten kom, började haltandet igen, och vi har sagt länge att vi ska ringa veterinären. Man har ju dragit sig lite för det för man var ju rädd för var de skulle ge för besked... hon är ju trots allt 13½ år gammal.

Idag var vi så hos veterinären och de kände på hennes leder och tittade på hennes gång. Just idag haltade hon inte så mycket och lederna var inte utslitna som vi hade befarat. Veterinären sa att de dock verkade ömma en del, så hon skrev ut ett recept på smärtstillande tabletter som hon ska få i en månads tid, tillsammans med glucosamin och foder mot ömma leder. Efter någon vecka ska vi börja med lite mer motion än hon har fått nu när hon inte har orkat gå så långt.

Det blev ju lite dyrt men det är ju vår Kickan värd faktiskt. Vi fick t o m höra att med detta nya foder kunde vi säkert få ha henne kvar säkert ett år eller kanske två. Och det var ju väldigt glädjande besked. Vi som hade ställt in oss på det värsta... Hon är ju pigg och glad men om hon nu led så mycket av detta så skulle ju det bästa för henne vara att få somna in, men veterinären tyckte att vi först skulle testa med dessa saker, och hon gav ju även en god prognos. Skönt! För jag var ändå inte beredd på att redan ta bort henne...

Så nu får jag dammsuga upp hundhår i ett år till och torka upp vatten på golvet överallt, som droppar från Kickans mun när hon har druckit. Hihi... men det är ju bara en bisak i det hela egentligen. Vår underbara hund är kvar hos oss, det är huvudsaken!

Igår hade vi kalas för Tove som fyller tre år på tisdag. Jag tänkte berätta vad hon fick av respektive gäster och lägger även in lite bilder. (Oj, vad det lät formellt... men men...)

Vi börjar med presenterna:

Farmor och farfar: "Emmas lillebror blir sjuk" (bok), CD-spelare med två mikrofoner, Astrid Lindgren-sagor på CD (som farmor samlat under sommaren/hösten när hon köpt Kvällsposten).

Linda, Pierre och Heidi: Kassaapparat

Lena, Lasse och company: Microvågsugn, elvisp på stativ (dock utan skål fast det var det på bild på kartongen), brödrost, "Majas alfabet" och "Visst kan Lotta cykla" (böcker)

Mormor: "Svarta barnkammarboken" (bok med spöksagor), Zipper Pal med Toves namn och en kanin på (som man kan sätta i en dragkedja, på t ex jackan i stället för namnmärkning i den), pengar.

Gamlamorfar Gösta: Pengar

Morfar: Pengar som vi ska köpa leksaksverktyg för, och kanske kläder.

Gamlamorfar Harry och gamlamormor Elsa: Lila tröja, tights, strumpbyxor och klänning.

Från oss: ABC-pussel (fick hon på lördagen), Pippi-pepparkaksformar, matvaror som t ex pizza, korvar osv, ficklampa (detta får hon på sin födelsedag).

Och så lite bilder från kalaset:







Tack och hej för idag, nu bär det snart av till gospelkonsert.