Saras funderingar

I lördags målade Martin hela dagen, vår panel till huset närmare bestämt. Under en timmes tid var även jag och barnen nere och hjälpte till, ja i alla fall jag. Jag målade några brädor innan Inez blev lite kinkig och trött, det kan ju inte vara så kul att bara sitta i vangen och glo... och sova i den ville hon inte heller göra. Målningen sker nere i svärföräldrarnas garage, så att man kan göra det oavsett väderlek, och det är ju skönt att vi kan vara där. Jag hoppas kunna hjälpa till mer en annan dag, men kanske då vi kan ha barnvakt. I helgen var svärföräldrarna i stugan så de kunde ju inte hjälpa oss då. Men det var kul ändå att få dra mitt lilla strå till stacken och göra annat än hushållsarbete och ta hand om barnen för en gångs skull. Jag hjälper gärna till med det jag behärskar.

Häromdagen då det blåste så hemskt glömde jag att stänga bildörren när vi kommit hem från Brio Lekoseum. Tove var ledsen så jag fick bära henne in från bilen, sedan hämtade jag grejer i kofferten också, och tänkte att jag skulle ta in hennes skor som stod på golvet där hon suttit. Men det tänkte jag sen att jag kunde göra dagen efter, eftersom jag redan sprungit så mycket ut och in... Jag hade ju inte stängt dörren för att min tanke var att gå ut en gång till. När jag sedan skulle lägga mig kom jag på att jag ju skulle låsa bilen också, det har Martin sagt till mig att jag glömmer ibland, så nu skulle jag minsann vara duktig tänkte jag. Jag tryckte ett par gånger extra på nyckeln inifrån huset så att jag verkligen skulle vara säker på att det var låst, och att jag skulle slippa klagomål dagen efter...

Men på morgonen kom Martin in igen efter att ha gått ut för att köra till jobbet. Han sa "Nu får du minsann börja lära dig att låsa bilen!" och jag försvarade mig med att det HADE jag ju gjort!!! T o m tryckt extra på nyckelns låsknapp... men han sa att bildörren stod på vid gavel och då kom jag på att jag ju glömt den. Men just den kommentaren att jag skulle LÄRA mig LÅSA, den gjorde att jag blev rätt ledsen... så jag kunde inte somna om den morgonen utan var vaken från klockan fem ungefär när detta hände. Ja det var ju jättedumt att glömma att stänga, men ingen är perfekt. Inte ens jag. Men visst var det dumt att glömma det just när det var sådant oväder sa jag sen på kvällen. Men då sa Martin att det gjorde inget, för allting går ju att torka, men det var mer för stöldrisken... Jo det fattar jag ju. Jag sa att jag har blivit mycket bättre på att låsa på sistone, låser t o m på förmiddagen när vi bara är hemma en kort stund när Tove är på dagis. Men ändå sa han att "jamen du glömmer rätt ofta ändå" och då sa jag igen att "jamen på sistone har jag alltid låst bilen" och så bla bla bla bla bla... end of discussion. Den lär väl komma upp fler gånger om jag skulle råka glömma låsa någon enstaka gång. Men jag FÖRSÖKER alltid låsa.

Ja, det är bara en av alla diskussioner som finns här... nu är det ju mycket prat om ensamkommande flyktingbarn och så... visst håller jag med Martin om att vi ska ta hand om våra egna svenskar som har det svårt först, men samtidigt så tycker jag att just Vellinge som det är mycket diskussioner om just nu ÄR en RIK kommun som BORDE kunna ta emot flyktingar, medan andra kommuner som är fattigare kanske inte ska ta emot dem. Det tyckte jag var en bra tanke, men nej då... Det var det väl inte enligt min käre sambo. Han påstår att först kommer barnen hit och sedan plötsligt kommer föräldrarna och en massa släktingar också, att barnen inte var så ensamma trots allt. I vissa fall stämmer det kanske men jag tror inte att det är det vanliga. Det var ju något reportage om en pojke som varit här ensam i ett tiotal år utan några släktingar och så tror jag det är för de flesta barnen. På ett sätt ser jag ju hellre att vi tar hand om SKÖTSAMMA flyktigar än att man ger en massa socialbidrag till svenskar som inte sköter sig, eller att vi ger dyr mat till svenskar och andra som sitter i fängelse här, så verkar det ju vara, att fängelsematen kostar mer per portion än vad skolbarnens matportioner gör. Då är det väl mer värt att ta hand om oskyldiga barn som blivit av med hela sin familj i krig osv, barn som vi på ett bra sätt kan ta hand om så att de blir bra medborgare och känner sig trygga. Fast det gör de kanske inte ändå eftersom de inte har sin familj kvar...

Det är en ond cirkel det där. Men sammanfattningsvis, OM vi nu ska ta emot flyktingar så borde de rika kommunerna kunna göra det i alla fall. Jag är inte så insatt i det hela, så jag skriver inte mer om det nu.

Hmm rubriken var ju "helgen som gick" så jag spinner vidare på det.

Igår förmiddag sjöng vi med Core Gospel i kyrkan i Färlöv. Det var inte så många på gudstjänsten, men de som var där GAV oss så mycket! Man såg på dem och KÄNDE att de verkligen var MED oss, och det är så mycket värt när man står där framme och sjunger. Det var faktiskt en av de känslosammaste gånger som vi har sjungit tycker jag. Härligt! Och så var min nya kompis Anette också där, henne lärde jag så smått känna när vi var med i samma Musikslaget-kör. Och vi lär träffas fler gånger, det är ett som är säkert!

När jag kom hem var barnen på väg in till grannen Tessa som ofta har dem en stund. Hon är så bra med barn, och vill nog jobba på förskola när hon blir "stor" tror jag. Hon går i nian nu, men är väldigt vuxen till sättet. Och barnen älskar att vara där inne och leka. Hon har två bröder också, en på 11 och en på 5. Samt att de passar tre barn till som är runt 8, 4 och 3. Så det är ju nästan som ett dagis där inne haha! Tessa hämtade Inez vid ett, men Tove ville vara kvar hemma lite till och umgås med mig och mormor, sedan lämnade jag henne när det började mörkna. Då skulle Tessa och Inez precis ut och gå, så då följde Tove med dem.

På kvällen igår åkte jag och mamma till stan för att lyssa på Jesus Christ Superstar, det var också jättefint! Lite synd att Heliga Trefaldighets Kyrka har så konstiga bänkar med höga kanter som skymmer sikten en hel del. Men vi hittade till slut en rätt bra plats, så vi såg en del ändå. Och framför allt hörde... superduktiga var de, solisterna, bandet och kören!

Idag ska jag på personalmöte, ska jobba helgen som kommer så det ska bli skönt att komma till jobbet och kolla läget lite. Snart är det ju faktiskt dags att börja jobba "på riktigt" också, närmare bestämt 1 mars, så då är det bra att vara med på några personalmöten och uppdatera sig lite hur det är på jobbet och så.

Nu är det dags för förmiddagsmellanmål till Inez.

Tack för mig!